Nä. Inte i mina heller. Ville inte att du skulle veta. Det är så lätt när det gäller andra, det är lätt att ljuga för såna som inte betyder så mycket. Lätt att säga vad fan som helst. Men älskling jag kan inte ljuga för dig. Det går inte. Du får hellre ne mig som en jävla idiot, en nolla, någon misslyckad. Du får hata mig hur mycket du vill för det jag har gjort. Jag älskar dig tillräckligt mycket för att låta dig hata mig. För det är så enkelt, dig kan jag inte ljuga för. Förlåt, verkligen. Du ska veta att du är den enda jag bryr mig om, på riktigt. Kom ihåg det när du tänker på det. "detta förändrade hela min syn på dig." Ja.. Vadfan ska jag säga? Det gjorde ont att höra allt du sa, och jag lovar, varenda mening, vartenda jävla ord ekar i mitt huvud. Men vad skulle jag göra? Hade inget val helt enkelt. Det suger, jag vet. Och det är jag själv som satte mig i denna situationen. Jag får väl helt enkelt bita i det sura äpplet. Jag antar att det är sånt här som händer när allt går för långt. När det spårar ur, när planerna man har går så jävla fel.

Jag med älskling. Jag med.